Det har varit tyst här på bloggen senaste veckan. Kanske beror det på att jag känner att det verkligen har blivit vardag här nu och att det inte finns så mycket att berätta om men sanningen är ju att det händer saker varje dag även i vardagen :).
Förra veckan var jag rejält förkyld och inne i en liten svacka där jag kände frustration över att inte ha kommit i gång med franskan ännu vilket är svårt för mig innan Lovisa börjat förskolan. Dessutom så hade jag och min kära viljestarka dotter ett par rejäla duster som verkligen fick mig att längta efter hennes skolstart. Nu är det ändå klart att hon börjar förskolan efter sportlovet i februari och det kommer bli toppen både för henne och mig.
I lördags var det barnkalas för Olivers del. Jag var med och fikade med de andra föräldrarna vilket var trevligt. En av föräldrarna som är uppvuxen i Frankrike fick frågan om de inte funderat på fransk skola för barnet. Föräldern svarade att det inte hade varit ett alternativ dels för att de inte vet var de kommer bo sedan med främst för att föräldern som själv är fransk och gått i fransk skola inte uppskattar systemet där det inte tillåts att tänka fritt och ifrågasätta. Intressant att höra.
Efter kalaset passade jag och Oliver på att shoppa lite inför kallare väder. Jag fick då ett tydligt exempel hur det kan bli om man inte tänker utanför ramarna. I en butik var det två köer till kassan. Damen bakom mig var tydligt stressad och när det blev min tur så sa hon till mig att "du kan väl skynda dig för jag har lite bråttom", precis som att jag kunde påverka expediten...När jag tittade på kassan bredvid såg jag att det inte var kö där längre och att kunden höll på att bli klar. Jag sa då till damen att "damen bredvid blir nog klar före mig". Då sa damen (kärringj-veln) att "man står kvar i den kö man ställt sig i". När jag påpekade att det inte var någon kö i andra kassan såg hon på mig som ett fån. Ja, den stackars människan hade nog inte fått lära sig att ta egna initiativ.
Ovanstående konversation ägde rum på engelska och det kanske var på grund av viss språkförbistring hos min "motpart" som jag upplevde den som extra otrevlig. Annars måste jag säga att jag blir ganska stolt över mig själv var och varannan dag. Jag blir ofta stoppad på gatan av någon som frågar efter vägen. Jag förstår i stort sett alltid vilken gata de frågar efter och i 9 fall av 10 kan jag även beskriva vägen. Intensivkursen i franska i somras har i alla fall gett resultat när det gäller att beskriva vägen. Man kommer ganska långt på att kunna säga första, andra eller tredje gatan till höger, vänster eller rakt fram.
I söndags var det strålande höstväder och vi tog en promenad ner till Louvren hela familjen. Känns lyxigt att bo så centralt att vi kan promenera till så många fina ställen. Det blev lite strosande i Tuileries och karusellåkning.
En sista betraktelse för den här gången. Flera gånger i veckan tränar jag på gym/går på pass. Det skiljer sig inte så mycket från hur det går till i Sverige. När jag löste kort fick jag dock välja på om handduk skulle ingå eller ej. Eftersom vi bor precis runt hörnet från gymet så väljer jag att duscha hemma så handduk kändes överflödig. Vid mitt första pass märkte jag dock snart att i stort sett alla bar runt på stora vita handdukar i gymet. Jag förstod med en gång att handduken som kunde ingå vid varje träningstillfälle inte var till duschen efteråt utan svetten i gymet. Hygienskt och smart. Sedan dess har jag alltid med mig en handduk hemifrån.
När man går på pass så är det inte så noga med punktligheten för när passet ska starta. Det snackas en massa under tiden mellan de som är med på passet. Fråga mig inte vad de pratar om. Hemma är jag van vid instruktörer som ger instruktioner om vilken utrustning som ska hämtas, när den ska läggas tillbaka och manar till snabbhet mellan de olika momenten i t ex Body Pump. Här drälls det omkring en hel del mellan låtarna och det bärs vikter lite fram och tillbaka. I går hade Jesper börjat undra var jag tagit vägen när jag kom hem 20 minuter efter att passet var slut. Den enkla anledningen var att passet först kom igång 15 minuter efter utsatt tid. Intressanta gym-iakttagelser för en svenska van vid punktlighet, effektivitet, ordning och reda.