Som jag berättat tidigare så delar vi våningsplan med en annan barnfamilj. Barnen är 1, 3 och 5, mamma är från Polen och pappa är från Italien men de har bott i Paris i fyra år. Mamman pratar polska med barnen, pappan italienska och i skolan pratar barnen franska så de två äldsta barnen, två smått sjövilda killar, är tre-språkiga. Det är så skönt att vi fått just dem till grannar. De bodde i vår lägenhet innan men flyttade över till den de har nu när familjen blev större. Vi kan ställa våra vagnar utanför våra dörrar utan att störa några andra grannar. De är uppe och låter och stökar på samma tider som oss. Mamman i familjen har hjälpt mig flera gånger i samband med leveranser och teknikerbesök, hon är verkligen supertrevlig, och barnen byter leksaker med varandra.
Annars är det ganska stilla i huset. Det är sällan man möter någon i entrén eller i hissen. I veckan mötte jag dock grannen som bor precis under oss. Hon är i 50-års åldern och bor här med sin man och son i övre tonåren. Hon pratade väldigt bra engelska och har bjudit in mig på kaffe veckan som kommer.
Vår mindre goda granne bor ovanpå. Enligt uppgift från grannfamiljen är det en halvdöv äldre man. Han råkar ha sin TV i rummet ovanför mitt och Jespers sovrum och har lite andra tider än oss. Det innebär att han gärna slår på sin TV på högsta volym kl 23 eller varför inte kl 2 på natten. Mycket irriterande. Efter tips från grannfamiljen så funkar det att dunka i taket för att han ska sänka volymen så det har vi börjat göra nu men oftast är det samma visa kvällen därpå...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar