Med bara några timmar kvar av 2011 så är det lätt att börja tänka på året som varit och året som komma skall. För familjen Hellström har det skett ganska stora förändringar i och med vår flytt till Paris. Vi visste redan runt förra årskiftet att det skulle kunna dyka upp något intressant för Jesper här och den mentala förberedelsen för oss började nog även där.
För Jesper började året med att han beviljades ett stipendium av Exportrådet för två veckor i Frankrike med studier i fransk kultur, näringsliv och det franska språket. Han for i väg två veckor i mars och med hjälp av farmor, mormor och goda vänner lyckades jag överleva själv med två små barn. Jespers nuvarande tjänst utlystes lägligt nog i april och i maj blev det klart att han fick jobbet. Där och då påbörjades en intensiv process med allt som behövde ordnas inför flytten (vilket ni har kunnat läsa om här i bloggen) och mindre än tre månader efter beskedet flyttade vi hit.
Oliver var redan från början positivt inställd till att flytta till Paris och han trivs som fisken i vattnet här. Han älskar sin nya förskola och fullkomligt avgudar pedagogerna. Han har motvilligt följt med hem hela hösten, ibland under gråt och tandagnisslan. Han har utvecklats enormt socialt, lärt sig en massa franska och är en världsvan 4-åring som älskar att åka buss och metro i Paris och har lärt sig stora delar av metro-kartan utantill. Han säger ofta att han aldrig vill flytta hem alternativt att han vill bo här tills han blir åtta år.
Lovisa är nog den som varit minst påverkad av förändringarna under året. Hon har liksom bara hängt med på ett hörn. För henne har den största omställningen varit att inte gå i förskola, vilket hon gjorde i ett år innan flytten. Första inskolningsdagen för Oliver grät hon så att hon också fick låna en väst och vara med på samlingen. Efter det har hon förlikat sig med tanken att vara hemma med mig på heltid men det har gått lite upp och ner för oss under hösten. Vissa dagar har präglats av understimulans och mammans bristande tålamod. Lovisa har som sagt hängt med på ett hörn när det gäller det mesta. Hon lär sig mycket av sin storebror så även hon räknar på franska nu trots avsaknad av franskundervisning. En stor händelse för Lovisa är att hon slutat med blöja under hösten.
Jag själv inledde året med att jobba häcken av mig och har avslutat året med att träna häcken av mig. Skämt åsido, när vi ser tillbaka på året så är det klart att det är skillnad på första halvan då vi var två som jobbade heltid och turades om att lämna och hämta barn som gick långa dagar på förskolan och andra halvan då jag har tagit huvudansvaret för barnen och hemmet. Stressnivån för samtliga i familjen har sjunkit betydligt. Jag slutade att jobba i juni, gick två veckors intensivkurs i franska och ordnade med allt som behövde ordnas med inför flytten resten av sommaren. För mig har det varit en stor omställning att inte arbeta och att vara hemma med ett barn på heltid igen. Som jag skrev så har det varit lite upp och ner med själva "föräldraledigheten" men det har varit otroligt skönt att inte behöva stressa till och från dagis och vara utarbetad när kvällen kommer. Mycket av min "egna" tid här har jag ägnat åt träning och den mängden hade jag aldrig kunna hinna med i Sverige.
Vad väntar 2012 då? Jesper fortsätter jobba och Oliver ser fram emot att börja "5-års-klubben" på skolan. Om fem veckor får Lovisa börja på förskolan vilket vi alla ser fram emot. "Jag blir jättestoooooor tjej då" säger hon. För mig väntar studier i franska och EU-rätt samt mera träning. Mitt nyårslöfte till mig själv är att fortsätta träna minst lika mycket som jag gör idag, d v s 6-7 gånger i veckan samt att kliva ur bekvämlighetszonen. Jag ska utmana mig själv att springa längre och snabbare och att lyfta tyngre helt enkelt.
Hela familjen Hellström önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År! Vi ses 2012!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar